Why don’t you take another little piece of my heart? Why don’t you take it, and break it and tear it all apart?

Aaaaaah! Ångest, glädje, frustration, kärlek? Jag är förrvirrad. Jag är en sucker. Så mycket för att sluta träffa honom. Jag lovade mig själv att klippa av det där och då. Hur länge klarade jag det? Två, tre timmar? Sedan fick han mig att lova att inte tänka eller prata om det faktum att det är mindre än en månad kvar. Att njuta av varje dag, tillsammans. Och i nästa sekund satt jag på ett tåg söderut för en weekend till Brisbane och Surfers Paradise, tillsammans. Det är försent nu. Försent att vända tillbaka. Den enda vägen ut är den hårda vägen och då kan jag lika gärna göra det bästa av vad som är kvar. Det är bara känslor men jag känner mig knäppare än vanligt men ändå mer klarsynt. Jag ser vad som händer, jag ser det mycket väl.