Cairns

Igår (torsdag) kom jag tillbaka från Cairns. Okej, uppsatserna är inlämnade, redovisningarna hållna och tentorna är skrivna. Just nu har vi två veckors påsklov. En vecka har redan passerat..

Förra fredagen började vi våran långa resa (drygt 200 mil) norrut mot Cairns och Stora Barriärrevet. Jag, Rene från USA och Gabi samt hennes syster från Sverige.
När vi styrde uppåt skiftade landskapet från torrt till frodigt grönt och temperaturen ökade. Vi passerade rymlig outback med öppna vidder, vinodlingar och gröna kullar med flora och fauna samt höga berg. På vägen övernattade vi i Rockhampton, en liten by med världens läskigaste hostel. Där fanns knarkvinnan och där fanns psykokvinnan. Till synes två helt normala kvinnor, men... så småningom finner vi en av kvinnorna liggandes halvnaken i sin säng med sprutor och vitt puder utspritt över sängen. Och plötsligt får vi alla en fet utskänning från kvinna nummer två, psykopaten. Hon påstår att någon flyttat hennes insulin som hon förvarar i det allmänna kylskåpet. Hon har nämnligen en hudsjukdom och ”kommer att dö om någon rör det”. Och hon vill inte dö, för imorgon ska hon på sin systers bröllop, därför måste dockan som hon har med sig (!) få nya fina kläder. Dockan är stor som en treåring och ligger nerbäddad i sängen brevid hennes. Hon berättar att hon en gång hade en ”riktig” son men att han dog. Det är tragiskt men mest läskigt. Jag hoppas att jag aldrig behöver se henne igen. Nå ja. Det händer inte mycket mer än så i den här lilla byn.

Vårat nästa stop blir Arlie beach där vi med segelbåt tar oss ut till Whitsunday Islands. En vacker ögrupp med vackra stränder och vackert hav. Vi tvingas dock bära ”stinger suits” när vi badar. Det finns massor av farliga maneter och dräkten ska tydligen skydda oss mot eventuell skada så jag är inte sen med att ta på mig den. Det är vackert här, fridfullt och lugnt.

Tidigt nästa morgon styr vi vidare mot Cairns. Men det är fortfarande en bra bit kvar så vi kommer inte fram förrens klockan är sen. Vi äter middag och hoppar sedan utmattade i säng. Dagen därpå beger vi oss ut till Stora Barriärrevet. Det måste vara världens största, vackraste och fantastiska plats jag någonsin sett.

Vattentemperaturen är 32 grader och under vattenytan finns miljontals koraller som bildar fantsatiska skapelser i alla möjliga färger från ljusgrönt till flammande rött. Och allt är levande! Det känns som attbefinna sig i ett oändligt tropiskt akvarium med de mest otroliga varelser. Det är så vackert! Korallrevens fantasifulla skapelser är nästan sövande där de stilla svajar fram och tillbaka och jag ser massor av färglada fiskar. En starkt lysande blå fisk jagar ett stim med småfisk, en familj av clownfiskar tittar fram, en sjöborre med sina taggar skrider förbi och på avstånd kan jag se en stor rocka. Senare under dagen ser jag till och med en haj (!). Bara två, tre meter från mig simmar han förbi. Det är en mindre haj men tillräckligt stor för att skrämma upp mig ur vattnet. Men jag är snart tillbaka igen. Det är så vackert här att jag inte vill missa det för någonting i världen.

Detta magiska, fantastiska, enorma land på andra sidan jorden gör mig galen. The wonders down under are amazing. I love it here. Jag är överlycklig över att vara här och överlycklig över att jag träffat de människoe jag träffat. Det känns som om jag kännt dem för alltid.

Ikväll (fredag) flyger jag till FIJI (!) tillsammans med Johanna. Där är tidsskillnaden 10 timmar jämfört med Sverige. Ill be back in 8 days. Back to school.

BIG love.