Whats the story morning glory?

Jag är två sekunder ifrån att slänga mig på tåget ner till Göteborg. Att så små saker kan etsa sig fast gör det hela underbart, att slippa prata, bara vara, tillsammans. Men med tanke på omständigheterna skulle det vara alldeles för kontroversiellt för att vara min kopp te.

För att göra en lång historia kort så har jag sagt tack och adjö till Norge. Det är utan sorg som jag lämnar dessa fem månader bakom mig och det borde vara med stor förväntan som jag kastar mig in i nästa äventyr. Om jag inte är en rastlös själ så säg till. Trots att det bara är två veckor kvar tills jag sätter jag mig på flyget med slutdestination Australien känns det fortfarande inte som om det är på riktigt. Jag känner ingenting, varken oro, spänning eller förväntan. Jag ska ändå spendera fem månader där så någonting borde jag väl känna? Jag ska ändå läsa tre kurser i fastighetsekonomi och två i turism så visst borde jag väl vara nervös? Jag vet inte, jag tror att jag har för mycket annat (läs: någon annan) att tänka på. Men åh, det kommer bli sjukt ballt och det kommer nog kännas på riktigt när jag väl är på g. Om jag inte känner mig helt fel så kommer jag sitta på flyget med en stor fet klump i magen och undra vad fan jag har gett mig in på. Men hey, det löser sig, det gör det alltid.