Idag är det onsdag

Jobb om dryga timmen. Jag sitter i soffan och tittar ut över ett snötäckt Norge. Ja, snön kom i natt. Som en käftsmäll ser jag mina vita tygskor stå vid ytterdörren och någonting säger mig att det kan bli ett äventyr att ta bilen idag. Jag måste nog åka hemifrån lite tidigare, för säkerhets skull. Tacka gudarna för att jag fick hit mina stövlar och min vinterjacka i helgen. Inte en dag för tidigt om man säger så.


Helgen har varit kolugn, kolugn har den varit. Den har varit så lugn att tiden tog sin chans att hinna ifatt mig. Att ständigt vara på väg, både i vardaglig bemärkelse med stress hit och dit och även på ett djupare plan med något annat, bättre, mer meningsfullt i tankarna får en att vara på hugget twentyfourseven. Det här mönstret bröts då delar av familjen var på besök. Jag mötte upp mamma och styvrfar vid den försenade eftermiddagsfärjan i fredags och i samma stund som jag fick en kram av mamma förlorade jag all tidsperspektiv jag någonsin ägt. Jag visade dem byn och tog dem till mitt extrajobb där vi bjöds på varsin pölse med bacon samt varsin bolle, norska feta specieliteter. Vi var uppe på berget och beskådade den magnifika utsikten över Sandefjord. Utsikten är så magnifik att den inte ens lönar sig att försöka beskriva. Och stupet, det stupar verkligen rakt ner! Inget staket, inget räcke, ingen sista livlinja som fångar dig om du skulle råka falla. Eller som risken vid det här tillfället snarare var, att blåsa omkull. Det smattrade, blåste och var av riktigt dålig karaktär. Vi fortsatte därför ganska snabbt vidare till chokladfabriken där vi köpte hvalchoklad, ytterligare en specielitet. Synen av allt godis som finns i den där fabriken skulle nog få även den tjockaste smocken att må illa men åh, så gott det smakar. Farligt, farligt.. men trevligt, trevligt. Trevligt att ha dem på besök och trevligt att bli ompysslad av min kära mor. Hej hå!