Who wants to sleep in the city that never wakes up?

Tanken på att bo hemma i mitt flickrum under hela mitt sabatsår får mig att kräla upp för väggarna. Jag saknar något att fokusera på och jag känner att jag har fått nog av Karlskoga och allt staden inte kan erbjuda. Därför drar jag västerut. Det går fort nu. Stundtals så fort att det är svårt att hänga med mentalt. Men det gör det hela så mycket roligare då. The party goes on liksom.