PIP, Putte i parken, fint och himla ballt. Efter en spontan helg i byn är den nu tillbaka i verkligheten. Vädret inspirerar till ännu en dag inomhus och jag borde egentligen sitta nedgrävd i Göran Anderssons bok om kalkyler som beslutsunderlag. Tenta om 13 dagar, det känns surt, skolan har ju inte ens börjat. Men det är min egen skit jag får äta upp då jag valde att gå på sommarlov en vecka tidigare när de andra valde att skriva tentan. Men va fan, om jag bara kunde lära mig att ställa upp, bearbeta och presentera ekonomiska modeller med hjälp av datorbaserade kalkylprogram skulle väl säkerligen även denna tenta vara avklarad.

PIP:
Jag behöver väl egentligen inte säga att Håkan Hellström var bäst av alla? Såg även Florence Valentine, Timo Räisänen, Sugaplum och Teddybears men det känns som om det kvittar. En liten miss från min sida var att inte se Eldkvarn och Familjen men man kan ju inte alltid få som man önskar. Trevligt med tre dagars intensivt umgänge med goda, gamla och nya vänner. Vad har vi lärt oss? Karlskoga är inte så dumt ändå, när du går brevid. Vi har lärt oss att vi är olika, att vi måste mötas på vägen, Stockholmsbrudarna har varit här, det har varit nice, spädbarnen har varit närvarande, vinet har varit gott.

Annars?
Ena dagen är det ballt med backpackers, andra dagen att vara mäklare. Jag vänder mig, hela tiden. I dessa dagar har vi varit inne i dimman och funderat på vad som är bra och viktigt. Vad är allra viktigast? Vilka värderingar har vi? Pengar, karriär eller kärlek? Nej, inget av dessa ting. Vad vill vi göra i livet? Bli ekonomisk oberoende, framgångsrika eller finna kärleken för livet? Nej, inget av dessa ting. Vi har talat om de små sakerna. Att våga, att kasta sig ut och att genomföra. Att leva varje dag som om det vore den sista. Att aldrig fastna i trista mönster. Att alltid vara på väg, att vara vid liv, hela tiden.