Idag är det måndag

men det känns redan som fredag.

Jag är helt slut efter en 12- timmars lång skoldag. Den där bokföringen tar verkligen kål på mig.

Helgen har varit bra och den har varit lugn och med lugn menar jag verkligen LUGN. Efter torsdagens kvällsbesök på kåren och fredagens tidiga föreläsning var det en sliten jag som ramlade i säng redan innan klockan slagit nio på fredagskvällen. Fjorton timmar (!) senare var det en utvilad jag som vaknade upp. Kanske bidrar denna uppvilning till att jag redan är redo för helg. Min kropp är liksom inte van vid så mycket sömn eller sådan god mat eller melodifestival som lördagskvällen gav. Visst hade vi trevligt, men vad gör E-type?! Det känns ju som om hans bäst-före-datum är passerat för länge länge sedan.

I brist på annat att göra (läs: för att undvika bokföringen) så städade jag min garderob igår. Den är fylld till dess yttersta men det konstiga är att jag aldrig har något att ta på mig. Jag fick bland annat syn på min klänning som jag köpte strax innan jul. Okej, det är inte den dyraste eller finaste klänningen jag har ägt men den var inte billig och den är absolut inte ful så att jag tog till saxen kan så här i efterhand tyckas vara ett extremt dåligt drag. Att det dessutom var en ”korvsax” från grannen mitt emot och att jag bara använt klänningen en enda gång får mig att undra om den var värd priset eller överhuvudtaget värd en plats i min garderob. Så nu ligger den tillsammans med massor av andra kläder i tre stora påsar på golvet och en beställning på nytt har precis skickats iväg till hm. Jag fortsätter att spendera pengar som om jag vore rik. Men det lär ju dröja innan jag blir det. Tv4- nyheterna varnade ju här om veckan allmänheten för att studera till fastighetsmäklare och bara var fjärde stockholmare har enligt undersökningar förtroende för fastighetsmäklare. Och med den lågkonjuktur som spås komma lär inte saker och ting bli bättre. Men jag är inte bitter. Nej, det löser sig, det gör det alltid!