Sunday, October 07, 2007

I was committed to always tell the truth

Jag minns det som igår.

Minns att jag tänkte att det här skulle innebära slutet på allting.
Ett steg, ingen återvändo.
Jag lät honom följa mig hem,
lät honom till och med innanför dörren.
Hans händer,
mina händer.
Det förbjudna.
Minns att jag undrade om det alltid skulle vara så här.
Jag tror till och med att vi somnade
innan mitt samvete gav mig en käftsmäll.


Men ursäkten var av simpel karraktär.
En tjej som jag bör inte gå själv hem,
mitt i natten, mitt i Göteborg.

1 comment:

Anonymous said...

sorry