Snart är det lördag igen

När alla andra gjorde Wickan mötte jag upp min vän J utanför stadshotellet.
Dansband istället för karatefylla helt enkelt. Det gjorde vi nog rätt i. Kön till Wickan var tydligen inget att leka med och Byz var, precis som jag fruktade, inget att hänga i granen. Dessutom hade vi himla kul. Och trots det stora alkoholintaget samt den sena / tidiga tiden jag somnade imorse är jag varken särskilt bakfull eller överdrivet trött. Det är precis så et ska vara.
Dock har jag lärt mig en läxa, och det är: jag ska aldrig aldrig mer ta med mig mitt betalkort in. Det är ett stort misstag.