Jobbet är slut, julen är över och det nya året nalkas.
Har lämnat Stockholm, är hemma i Karlskoga. Tillbaka på ruta ett.

Sista dagen på jobbet var lugn men när jag slutade och skulle åka hem kändes det en aning vemodigt att säga hej då till mina arbetskamrater. Det kändes tråkigt att säga hej då till Stockholm och ta buss 47 för sista gången. Well, kanske inte för alltid men för just nu och jag hade ingen lust med det alls.

Nå väl.
Julafton kom även i år och den här gången firades den hos morföräldrarna i Dalarna. Alla var där, precis som det var när man var liten och man fortfarande trode på jultomten. Julstämningen fanns där, maten smakade och klapparna låg på sin plats under granen. Trots allt det minskar värdet av julafton för varje år. Veckor av stress och förberedelse är över på två röda. Människor blir äldre, några blir sämre på kuppen. Det känns tungt och den enda trösten som finns är att det är livets gång.
Juldagen är lika med återseende och utgång på stadshotellet. Man träffar gamla klasskompisar, arbetskamrater, bekanta och självklart nära och kära. Kramar utbyts och man catchar up där man senast slutade.
Idag, annandagen, tar man igen sig efter den inte allt för stillsamma gårdagen. På schemat står dusch och pizza. Mellandagsrean får helt enkelt vänta.