Ett paralyserat Stockholm

Det tog oss nästan fyra timmar att åka från slussen till Nacka, med bil. En sträcka som normalt sett tar ca 15 minuter.
Stora delar av kollektivtrafiken ställdes in och på saltsjöbanan knuffade man in folket i vagnarna för att så många som möjligt skulle få plats. Tåget som jag åkte med till Stockholm missade att stanna vid en station och tvingades backa tillbaka. Bussar och lastbilar stod på tvären och människor gav upp, lämnade sina bilar, och började gå. Andra försökte knuffa upp sina bilar över de isiga backarna och vissa gjorde sina behov vid vägkanten.
Hungriga och kissnödiga satt vi i en bilkö som rörde sig i en fart jämförbar med en snigels.
Allt detta på grund av sex centimeter snö?
Stockholm, skärp dig! - annars är jag inte din kompis längre.


Annars då? I helgen har det varit klubbhäng och halloweenfest på Lidingö med e och hennes arb. kamrater. I baren träffade jag en karlskoging, tydligen en gamal klasskompis till min syster:
- "inte ens i en källare på söder får man vara i fred" skojade han.

Dagen efter frågade mamma om kvällen blev sen. "Nej, snarare tidig" svarade jag med gott samvete. Klockan var ju faktiskt inte mer än halv sex när vi tänkte på refrängen och bagav oss. Att klockan var halv sex på morgonen behöver ju inte en mamma veta.
Innan jag somnade den natten / morgonen pratade jag med han på andra sidan jorden.
Ikväll såg vi samma fullmåne.