Det är minnen för livet men du tar allting för givet

Stockholm är himla vackert på sommaren.
Från mitt fönster på nionde våningen kunde jag se ända till globen, stadshuset och kaknästornet. Jag kunde till och med se Nackas vattentorn och därifrån är det inte långt till pappa.












Att man kan få sådan jävla huvudvärk att man tar eget initiativ till att ringa ambulansen, det är svårt att förstå. Och att man sedan kan åka trettio mil på drygt en timme, det är otroligt.
Det är pretty amazing att teknikens under gör det möjligt att se exakt vad som händer i hjärnan, att ett nystan av blodkärl gått sönder och att det är blod som rinner utanför hjärnan som orsakar huvudvärken.
Det är svårt att förstå att man kan laga det som gått sönder med en milimeter tunn slang, via ljumsken upp till hjärnan. Och att man genom strålbehandling kan laga det sista av blödningen. Utan att det skadar resten av hjärnan, utan att det gör ont, utan att det ens känns något.
Det är svårt att förstå att det kan hända vem som helst, när som helst.